tisdag 27 januari 2009

Känns som om jag blir utnyttjad....för vad?

Jag träffar någon för tillfället. Jag vet inte ens om jag kan kalla det träffas.
Han kommer hit någon gång ibland... Sover på soffan, åker till jobbet.
Sex.....vad är det?

jag vet inte helt självklart vad detta är. Och när jag frågade så hade vi något hattigt och vi måste rida ut den stormen. Jag vet inte om jag orkar det. jag känner att jag måste veta vad det här är för något. För mig är dina kläder i min byrå eller din tandborste i mitt skåp en riktigt bekräftelse på vad det är vi har.

Är vi på eller är vi av? Är av inte på vad gör du då i mitt liv?

Hur vore det med att mysa i soffan? kramas lite? eller varför inte pussas? Du kan komma och gå utan en puss. Jag ger dig inte en för jag väntar ut dig eller vad jag ska säga. Så ibland är du här kanske två dagar utan en puss och du verkar inte lida utav det. jag gör det, men jag säger inget och gör inget. har så många gånger försökt ta första steget, men inte fått nåt för det.

Jag vågar inte ta för mig längre, är rädd för att bli avvisad som så många gånger.
"Jag är trött. Jag har ont."
Det gör inte ont att pussas. Låt mig pussa dig du behöver inte ens röra dig i soffan. Allt du behöver göra är att forma dina läppar efter mina-


Kommer du till mig för att ha en lugn plats? Där ingen vet vart du är? För ingen i din familj vet ju vart jag bort. Eller vem jag är. Och det enda du visat mig är din övernattningslgh.
Jag undrar är du gift? nej säger du jag jobbar bara mkt.
När ska vi ses? Du säger du jobbar mkt, när du är ledig så kan vi ses.
När är du ledig? det vet jag inte.

Snälla om vi inte är på så lämna mig. För jag kan inte säga åt dig att gå.


Är det bra eller dåligt att min son tycker så mkt om dig?

Inga kommentarer: