Just nu sitter jag hos min mamma som sover. Jag tror hon har ont, ansiktet är ansträngt och hon gnyr lite. Jag vill bara krypa ner och vara liten igen. Men jag är för tung för min numera väldigt tunna mamma. När jag kom försökte hon prata med mig men jag hörde inte vad hon sa. Till på råga av allt började jag gråta inför mamma. Himla osmart drag av mig. Jag som varit så stark och visat en fasad där jag klarar allt. Då ska man inte gråta bredvid sin mamma när hon ligger i sin sjukhussäng.
Vi har väl varandra i familjen. Men jag har svårt att släppa dem nära mig.
Jag känner mig så ensam. Mina systrar har sina pojkvänner hos sig. Min kan inte vara hos mig. Så jag känner mig dubbelt så ensam just nu.
- Posted using BlogPress from my iPhone
