Lite bilder

Idag ska Filip åka till Mommo och Moffa för att åka på husbilsträff. Jag jobbar natt hela helgen så det kan passa bra att vara borta under helgen. Förhoppningsvis blir min mor opererad nu och då vill jag inte Filip ska vara där under helgen.

Här nedan har Filip valt mitt mellanmål för dagen, hann inte frukosten. Vitaminwell stevia med folsyra. Jag har förklarat för honom att folsyra är bra för kvinnor som vill ha barn :) så då måste jag dricka det varje gång jag köper dricka :)




En dubbelbild på mig och hjärtat :). Vi gillar att åka tåg.


Filip ville skicka ett sms till sin moster Mia. Så nedan är resultatet av dikteringen för mamma :)


Igår köpte jag en cola. Jag såg inte vad jag tog :). En gång tog jg utan att titta en cola med namnet Mattias. Och en gång Sandra :). Jag bryr mig inte om vad det står jag bara tar en cola :)




Så här kamoflerade ser jag och Filip ut om benen varje dag :)




Ha en bra dag i solen för det sl jag ha :)

Kram

- Posted using BlogPress from my iPhone

Mammas cancer

Min mamma fick diagnosen magsäckscancer för två månader sedan. Egentligen blev mamma sjuk redan i höstas. Hon började med att rapa extremt flera gånger i minuten, vi fick stoppa ut huvudet genom bilfönstret, utrymma rummet. Vi höll för våra näsor. Snabbt eskalerade det. Mamma blev sämre, tillslut kunde hon inte äta längre. Hon har i flera veckor endast levt på nyponsoppa, näringsdrycker och nutrilet och liknande. Hon var tvungen att micra vattnet, hon kan inte dricka något kallt. Två gånger har hon legat inne på onkologen och fått vätskedropp. För allt som går ner genom munnen kommer upp igen, det ger henne smärtor i halsen och neråt.

Nu i veckan ska hon få en sondmatningsslang inopererad.
Jag har ingen aning om hur prognosen ser ut, de har säkert berättat för mig om den, men jag slog nog bort det. Det är inte min första mamma som får cancer, min pappas fru sedan iaf snart 30 år fick en extremt aggressiv cancer. De oddsen var inte bra, men hon klarade sig. Min farfar och farmor oxå haft det. Men när det blir för jobbigt skärmar jag av mig. Mamma är tapper, starkare än oss alla tillsammans. Cancer är ett familjesplittrande djävulstyg. Jag tror den ska ta min mamma, den splittrar mina syskon. Far i huset, min mammas man, drar sig undan, mitt stora stöd i livet.

Jag är så extremt rädd för att förlora min mamma, att det känns som om jag stöter bort alla andra. Jag känner att mönstret upprepar sig från tidigare. Värst av allt är att jag inte klarar av att ha min egen älskade son för nära på mig, jag drar mig undan nästan all kroppskontakt, jag klarar inte av närhet på samma vis. Jag rör inte vid mina vänner på samma vis, jag drar mig undan dem. Får tvinga mig att umgås med dem, jag vill inte förlora en ny uppsättning vänner vid nästa mammas cancer.
Riktiga vänner stannar väl kvar trots allt antar jag. Vilka som är det återstår att se.

Idag har jag PT timme på gymmet. Det är 45 minuter då jag inte tänker på min mamma alls. Jag kör slut på mig själv extremt. Jag tänker inte. Jag bara kör. Och kör. I duschen gråter jag, för där märker ingen tårarna. Att vara stark just nu är svårt. Jag vill frossa. I godis. Kedjeröka. Skölja ner allt med stora mängder coca-cola. Handla massor.


Nej nu måste jag äta lite mat :(

Kram på er


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vecka 21

Idag skulle jag gått till gymmet efter lämnat Filip, men han hade lite feber så han fick stanna hemma. Det märks inte nu när han varit ute ett par timmar.
Jag har städat inför veckan när jag jobbar 5 nätter. Inte på raken, men totalt :) igår tvättade jag även två maskiner på 60 grader handdukar och sängkläder å så. Försökt vila idag men inte gått så bra. Blir till att dricka celsius och kaffe så jag håller mig pigg :)

Imorgon tisdag har jag ett PT pass ska bli skönt att få verkligen ta allt ur mig. Sedan blir det mer gym och mer jobb. Filip sover hos morfar måndag och tisdag. Ledig onsdag natt. Torsdag jobbar jag och Filip är troligen hos sin pappa torsdag-lördag. Så jag ska fråga ifall han kan sova igen hos morfar.

Sedan är jag "långledig". Jobbar helgen nästa vecka bara. Ska försöka att ta så lite pass som möjligt innan natt barnomsorgen går igång. Måste ha barnvakt helgen där oxå. Blir lite jobbigt men värre skulle det vara ifall jag jobbade kvällar oxå. Då skulle jag få hämta honom kl 22.30 och sedan lämna i skolan igen vid 6.30 för jag jobbat säkert dag :-/

Men jag överväger iaf att ta ett dag/kvällsjobb på ett boende.


Och så får jag inte glömma skolläkaren, fransar och Date på torsdag och fredag :)


Kram på er



- Posted using BlogPress from my iPhone

David det här är till dig...

Jävligt otur för mig att jag fortfarande saknar dig. Den kärlek jag kände för dig starkare än alla andra kärlekar. Det du gjorde sitter som en djup tagg i mitt hjärta. Vissa saker som får mig att tänka på dig kan fortfarande ge mig extrem ångest och panik attacker. Det du gjorde kanske var för dig inget, men mig allt. Jag önskar jag aldrig träffat dig. jag är en förlåtande och snäll tjej, men dig kan jag aldrig förlåta. Alla våra minnen är bara smärtfyllda svarta håll eftersom inget är sant, allt var en lögn från din sida.


Jag hoppas du aldrig hör av dig igen till mig. Men du brukar ha förmågan att poppa upp som gubben i lådan.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Öppna julklapp nu :)

Idag packade jag upp julklappen från Attendo som vi fick julen 2012 :D. Inte för vi äter så mkt pasta och potatis, men jag kan koka broccoli och blomkål i den :)



- Posted using BlogPress from my iPhone

En ny kusin till Filip <3

Den 4 maj kom lilla Ida. Jag är nu faster till en flicka :) 💖💜💖💜💗💞







- Posted using BlogPress from my iPhone

En otroligt fin fredag.

Filip är ute och leker med barnen på gården. Jag sorterar tvätt och städar trots solen lyser där ute :).

Börjar bli lunch dax snart servera liten kebabpizza till Filip, och undrar vad det blir åt mig själv idag. Kanske äggröra :) ikväll tänkte jag äta fläskfilé :)


Jag vill väldigt gärna ha diskmaskin och en tvättmaskin snart. Det blir troligen Bosch om jag hittar några billiga och bra på blocket.
För det är ju inte kul att diska när solen lyser så fint :).

Jag ska nog ta och återgå till rensningen i min klädsammare :)


Kram på er och gå ut i solen :)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ruskigt dålig dag

Idag är en sådan dag då jag inte orkar var stark. Då leendet inte går att klistra på igen. Jag sitter på espresso house. Jag vill inte åka hem, det är fint hemma. Men jag vill inte. Filip är i skolan. Jag ska hämta honom i eftermiddag.

Det är så mkt runt mig nu och jag vet inte hur mkt mer jag orkar.
Hur hittar jag tillbax till orken?
Tankar som om jag vill hitta tillbax, om jag kan hitta tillbax, om jag ens orkar leta? Jag måste leta, jag måste orka, jag framför allt vill orka. För Filips skull. Just nu lever jag för honom, allt jag gör är för honom. För någonstans längs vägen tappade jag bort mig själv. Tappade tron på mig själv. Jag blev lika oviktig i mina ögon som jag är i min familjs ögon. Jag var så glad över att ha hittat mig själv, byggt upp mig själv efter en destruktiv relation, fixat mig själv hel igen. Men jag tappade mig själv, jag märkte inte ens det. Jag själv blev så oviktig i mina egna ögon att jag inte ens märkte att jag ramlade och föll. Hur ska jag ens kunna vara en bra mamma om jag inte ens är mig själv?

Jag har idag erkänt för mig själv att jag har kommit fram till vägens slut för vad jag ensam kan hjälpa Filip med. Jag måste få hjälp utifrån. Filip är världens sötaste pojke, snäll mot de mindre barnen och underbar när jag mår dåligt. Jag gör allt och lite till av vad jag kan för honom Men det räcker inte riktigt. Jag behöver hjälp med nya verktyg, som ensam föräldrar är det inte alltid lätt, jag kan inte vara både mamma och pappa, Filip har en längtan efter sin pappa, vill så mkt, men omständigheter gör att Filips önskan och vilja inte tillgodoses. Jag ger Filip mamma biten, och för att försöka kompensera pappa biten tar jag av det som ska gå till mig själv.
Allt runt Filip just nu gör honom väldigt utåtagerande mot mig, han har svårt att kommunicera med mig och andra och få fram vad han vill. Han mår inte bra, skolan funkar inte, han längtar efter sin pappa. Jag måste försöka få in i min skalle att jag blir inte dålig mamma för jag tar hjälp utifrån.





Ett extremt deprimerande inlägg och jag hoppas ingen läst så här långt.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Veckan som kommer

Denna vecka har jag avbokat mitt pass med PT. Jag har för ont i halsmuskeln och ner i axeln. Jag kan knappt röra armen utan att den skjuter tusen nålar i min arm, axel och nacke. Blir till att vila och bara ta PW och cykelturerna till skolan

Jag ska till Husläkaren och förhoppningsvis få lämna sköldkörtel prov på onsdag. Det
kanske kan svara på varför jag inte går ner i vikt.

Filip är ledig torsdag och fredag. Till helgen jobbar jag natt. Helg är väldigt skönt att jobba tycker jag.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Måndag 6/5

Idag var vi och hälsade på lilla Ida och Lenita på bb. Lilla skruttan vägde nästintill 5kg!! Stor plutta.
Jätte söt. Och förhoppningsvis blir hon lik Lenita. :)







Vi har haft en varm och skön
dag i dag. Vi hade möte i skolan ang Filip. Det blir någon utredning i skolan.

Nu ska jag laga mat åt min lille buse som är ute och leker med sin uteleksaker idag.
Idag blir det potatis och fläskfilé :)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Nytt fokus?
Jag behöver ett fokus omlägg. Jag fokuserar på så många saker samtidigt, det är svårt att hålla fokuset och motivationen uppe då.




Filip blir mobbad i skolan. Han trivs inte i skolan och vill inte gå dit alls.
Vad är viktigast? Jag måste fundera på vad jag ska fokusera på. Att göra allt samtidigt blir bara pannkaka i mitt huvud. Och allt bara ignoreras.



Så nu har jag bestämt mig för att bara jobba mina tider och kanske nåt extra pass för att hålla ekonomin flytande under sommaren.
Jag ska lägga stor del på att få Filip att öppna sig och må bra. Samtalskontakt och en utredning om ev diagnos. Jag kan behöva lite nya uppslag på hur jag ska hantera uppfostran härifrån eftersom jag känner att jag inte når längre.

Kosten och träningen kommer få flyta på som vanligt. Jag kommer träna när Filip är i skolan, cykla med Filip på morgonen till fritids.
Rökningen får komma en en fokusplats långt ner. Jag klarar inte av för många saker samtidigt.

Det här kommer bli en bra sommar det vet jag!




- Posted using BlogPress from my iPad

Känns som om jag ger upp snart

Jag har verkligen inte någon ork åt något alls. Sonen bråkar och vägrar skolan, mamma har cancer, jag försöker träna, gå ner i vikt, ordna upp maten, sluta röka och rensa i min ekonomi.

Inatt vaknade jag av en panikångest attack. Jag svettades och grät. Hjärtat bankade så hårt att jag trodde det skulle gå sönder. Kändes som om jag inte fick luft. Försöka smyga mig ut så lilla älsklingen inte skulle vakna. Fick stå och hyperventilera i badrummet. Tillslut kunde jag gå och lägga mig igen. Men det var inte en bra start till morgonen när sonen trots en deal vägrade gå till skolan. Försent kom han dit oxå.

Mamma är inlagd på sjukhuset nu. De måste ge henne vätska intravenöst eftersom hon inte kan behålla mat eller vätska som kommer genom munnen. Min mamma har en elakartad cancer i magsäcken. Allt runt mig är så otroligt pressat just nu. Humöret är snarstucket och jag gjort mig osams med syrran och hennes pappa lite granna. Jag är så otroligt stolt och glad över min stora son som står ut med mig, visst han får sina utbrott och så. Men han finns alltid där och kramar mig när jag behöver.

Ångesten över så mkt i min kropp gör att jag inte orkar något. Jag skiter totalt i min kost. Jag orkar inte bry mig. Träningen är lite halvtaskig så där men jag tränar lite. Jag är väldigt orolig för vad som händer när jag inte orkar längre, vad händer med min son, mitt vik/jobb, min ekonomi. Jag vet inte och jag kan inte planera något överhuvudtaget. Eller planera kan man inte, men jag vill ha en struktur, en plan. Jag ogillar att leva mitt liv i ostruktur. Jag vill ha ordning och reda. Just nu är mitt liv slaget i bitar känns det som. Mitt i detta behöver jag prata med någon. Men vem finns där? Mina vänner drar sig undan när det är min tur att prata och de att lyssna. Andra som erbjuder sig att lyssna har fullt upp med sitt.

Jag har rört till mitt liv något grymt. Helt å hållet mitt eget fel. Visst jag lider lite av det pga ångesten. Men min son? Han är den som får lida utav det. Semester? Resor? Gröna Lund? Bio? Vad är det? Det finns inte möjlighet för det.

Ibland känns det som om man önskar att inte få vakna på morgonen. Fast då ska liten inte vara hemma. Undrar hur lång tid det skulle ta innan någon saknar mig? Skulle jag inte dyka upp en kväll på jobbet, skulle de ta in någon annan och svära över mig, de skulle försöka ringa mig och kolla varför men sedan händer inget.

Nä nu blev det värsta konstiga inlägget. Nu ska jag åka och byta mammas bil mot min cykel. Och åka hem och fixa deklarationen innan det är för sent.

Puss & kram på er


- Posted using BlogPress from my iPhone