torsdag 1 september 2011

Hur gör man nu...

För att gå vidare, behöver jag radera alla bilder, sms och telefon nummer. Gåvor som är inpräntade i hjärtat, hur gör man sig av med det?

Jag kan inte, men jag måste radera. Han vill inte ha mig i sitt liv, jag vill inte leva utan honom, men måste. Och jag kan bara gå vidare om jag raderar honom ur mitt liv. Men jag kan inte trycka på "radera".

Han har ju raderat mig ur sitt liv, varför kan inte jag göra samma sak? Att radera kärlek går ju inte, och eftersom han inte älskar mig är det ju lätt att radera mig ur sitt liv.
nu är det min tur, men vet inte hur jag ska göra. Ska jobba i natt och imorgon dag. Får se hur det går. Imorgon blir det gymmet iaf. Träna orken ur kroppen så att jag inte kan tänka.

Jag var inte bra/fin/smal/what ever för honom. Mitt nya mantra på gymmet, när jag ser hur stor och äcklig jag är: "tror du själv att han vill ha dig när du ser ut som du gör!"

Jag känner att hjärtat klappar och jag får svårt att andas. Känns precis som en panik attack. Jag vet inte vad jag ska göra. I natt lyckades jag somna runt halv 4. Vaknade runt 5 snåret och kunde inte andas, jag fick verkligen panik. Jag gick ut på balkongen vid ytterdörren och försökte andas lugnt och stilla. Tårarna bara välde fram och jag försökte kontrollera mina känslor. Det var svårt men tanken på att jag skulle skrämma Filip fick mig att lugna ner mig efter en stund.

Jag önskar att jag kunde karva ut mitt hjärta och slänga det. Jag önskar att jag faktiskt kunde vara så där iskall rakt igenom. Så där iskall jag blir när jag blir arg. Jag ska slå upp en ismur runt mitt hjärta. Ingen är välkommen in i mitt hjärta längre. Det är fullt redan. Filip finns där och ingen mer.

JAG VILL ALDRIG MER ÄLSKA ELLER LITA PÅ NÅGON!


Kram!

Inga kommentarer: