För andra gången har jag blivit lämnad av någon som sagt sig älska mig. Och denna gång gör det ondare. Mitt hjärta har blivit slitet ur kroppen och krossat. Under många år bodde det ett monster i min kropp, ett monster som slet och rev mig. (bildligt alltså, för det kändes så)
Du fick mig att må bra, som ingen annan har fått mig att göra. Du fick monstret att försvinna. Även om behovet av närhet ökade. Din närhet. Det var din närhet jag längtade efter, din röst att höra, dig att somna bredvid och vakna bredvid. Du var allt jag ville ha.
Jag vill att det ska finnnas känslor för mig hos dig som inte finns där, jag kan inte tvinga dig att känna nåt du inte gör. Men jag vill att du ska veta att de fanns hos mig för dig. De var så starka att du inte anar.
Jag dög inte för dig, jag var inte bra nog för dig. Jag gav allt, och fick massor. Men allt var en lögn. Det kan inte vara sant allt du sa och gjorde, för om de vore sant skulle du inte så medvetet krossa mitt hjärta.
Jag vet att jag inte är perfekt, jag har gjort misstag. Men jag ångrar så grymt endel av vad jag gjort mot både dig och mig. Duvet vad jag tänker på, jag önskar så mycket att jag inte gjorde det jag gjorde, mest för din skull för att inte förlora dig. Jag förlorade dig iallafall.
Jag är glad att jag har min son, han får mig att ta nästa andetag, han kommer få mig att vakna imorgon, ta kliva upp ur sängen och göra det jag måste göra. Allt jag gör från och med nu kommer vara med en känsla av sorg, att veta att jag förlorat en av de viktigaste personerna i mitt liv. mitt liv kommer inte se likdant ut imorgon när jag vaknar. Eller.. jo det kommer det att göra det till en viss del.. Men ändå annorlunda. Nyss hade jag en gnutta hopp kvar. Bara ett ytterst litet hopp, trors jag såg det som viktigt att gå vidare.
Allt jag har kämpat för att uppnå, har längre ingen prioritet i mitt liv. Jag kommer gå upp, fixa med Filip, gå till jobbet. Betala hyran. Men resten? Jag kommer inte längre orka, det har längre ingen mening med att försöka. Alla energi kommer att användas till att försöka andas med. Hur ska jag hitta energin att orka det jag orkat fram tills nu? Hur ska jag finna orken att jobbba hela natten och sedan gå till mitt dag jobb och hålla ögonen öppna? Hur ska jag orka leva livet?
Det var taken på vårat liv tillsammans med alla barnen som fick mig att orka det jag presterat tidigare.
Alla minnen kommer att finnas kvar i mitt hjärta och vara bitterljuva. De kommer få mig att gråta varje gång. Men jag kan inte radera dig ur mitt hjärta även om du inte är kvar i mitt liv.
Jag gömmer dina gåvor i en låda, där bara jag kan se.
Jag vet inte om du kommer läsa detta. Du kanske inte ens tänker på mig längre, inte ens vill tänka på allt vi har upplevt, jag vill inte tro att allt var en lögn. Jag vill vakna imorgon och inse att det bara var en mardröm. Att du fortfarande finns i mitt liv, jag behöver dig i mitt liv.
Imorgon vaknar Filip, mitt hjärta. Min son, mitt allt. Men mitt livs kärlek kommer att vara borta. För alltid. Jag kommer att ta varje andetag för Filip, inget annat kommer att vara viktigt.
Det är det enda som är viktigt.
JAG ÄLSKAR DIG!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar