Livs funderingar

Alla val man gör för ju en in på olika vägar. Jag undrar vad som var meningen med flytten från Uppsala. Och vart jag hamnar och varför. Jag har funderat mig blå på det där. Varför flyttade jag? Varför vet jag ju, men vad hade hänt om jag stannade? Hade det blivit bättre?

Vad vill jag med livet? Hur vet jag om det jag vill är rätt? Hur hårt ska jag kämpa för det jag vill?
Jag har en livsplan. Jag vet vad jag vill. Bör jag kämpa för det? Och hur mycket?
Ja, jag använder ordet kämpa, för det är vad måste göra. Tänk dig en väldigt brant uppförsbacke, som du ska ta dig upp för, i stark motvind. Du måste kämpa lite? Det är så mitt liv ser ut. Ständig uppförsbacke med stark motvind. Man orkar ju inte med en livslång brant uppförsbacke med motvind hela livet.

Jag är så otroligt glad över mina två jobb. Även om de inte är de bästa. Men tänk dig, exakt för ett år sedan satt jag i min lägenhet i Dalarna, och insåg mitt misstag. Jag hade inte längre någon inkomst. För jag räknar inte Filips barnbidrag som inkomst. Jag hade verkligen ingenting. Ingen lön, ingen CSN, ingen a-kassa, och soc vägrade hjälpa mig. Vad gör man då?

Jag lärde mig en heldel under min tid där uppe. Dels lärde jag mig att vara ärlig om min ekonomi både mot mig själv och andra. Jag hade kört struts metoden hela tiden och kört huvudet i sanden. Jag blundade och ljög för alla om hur det såg ut. Jag fick ordning på en budget, tog ett tag men min ekonomi börjar räta ut sig nu. Och mest glad är jag över att jag fått koll på min köplusta. Visst fortfarande känner jag att jag vill handla. Ibland måste jag HANDLA!! Men jag står emot numera.

Jag lärde mig även att laga mat på ett bra sätt så att den räcker längre men fortfarande är bra mat åt Filip. Idag lagar vi all mat. Inga halvfabrikat här inte. Köttbullar, bröd och till och med egen panerad snitzel. I sommar kommer vi att koka blåbärs sylt och jordgubbs sylt.



Livet börjar verkligen hamna på rätt köl igen. Jag har aldrig tummat och kompromissat på saker vad gäller Filip. Om vi nu bortser från semester långt bort. Men för min egen del har jag kompromissat en massa hela tiden, det ska jag ju inte behöva göra. Nu är det högtid att börja prioritera både Filip och mig. Inget ska inkräkta på Filips del.

Nej nu ska jag ta och kliva av tåget och ta mig till mitt natt jobb. Det blir en uppfriskande promenad. :)








Kram!