Att man inte lär sig...

Sitter och läser min gamla blogg... hittade ett inlägg från 2009-04-08. Den bold markerade texten är stämmer fortfarande bra in på mig, att jag aldrig lär mig någon gång.  Jag har fått mitt hjärta krossat upprepande många gånger. Varför i hela friden fortsätter man att träffa människor som bara krossar ens hjärta? Anser jag inte att jag förtjänar bättre?  Tydligen inte.....Varför kan jag inte bara nöja mig med mitt älskade barn och vi har det bra här tillsammans? Varför måste jag blanda in män i ekvationen oxå? Aldrig att jag lär mig, det är så världelöst!!

"MITT HJÄRTA...

Varför ska man alltid falla för de mindra bra killarna?
De som sårar ditt hjärta och inte bryr sig om vad du vill.
De som inte kan hålla vad de lovar.
De som inte ger dig det du egentligen vill ha.
De som inte finns där för dig.
De som.....

Jag vill ha någon som finns där för mig, någon som gör som han säger.
Jag vill inte vänta hela mitt liv på något som inte blir.

Ska jag forsätta på detta sätt och få mitt hjärta ännu mera sorgset?
Eller ska jag gå vidare?

Jag är dum som ser vad jag själv skriver men inte gör något åt det.
Jag är dum som tillåter mig att fortsätta på detta viset.
Jag lägger ut mitt hjärta åt någon som uppenbaligen inte bryr sig så mkt som jag behöver
eller som jag bryr mig om honom.

jag sitter här utan honom.. hela påsken kommer gå åt utan att jag får träffa honom...
Det är så här mitt liv kommer se ut med honom. Om jag inte har F hemma kommer jag sitta ensam
alla helger. Jag är inte den typen som går ut på julhelgen eller annan storhelg.

Jag är typen som är hemma med min familj. Jag vill ha en stor familj, ett hus på landet, en man som älskar mig. En man som jag älskar. En som finns där för mig som kommer hem till mig och barnen till middagen. En familj som jag kan leka, busa och mysa med, gå ut och leka med.

Mitt hjärta blöder och det är helt mitt eget fel.

Jag har en vän, en mkt fin vän. Du stärker mitt hjärta när du är här. Jag saknar dig."